4 vanliga fördomar om terapi
När det krisar är vi många som kommer på alla möjliga ursäkter för att slippa sitta i den där terapisoffan. Är du en av dem?
Att börja gå i terapi kan kännas obekvämt eller till och med lite läskigt. När vi träffar en terapeut öppnar vi upp oss för någon som vi till en början inte känner så bra – för att prata om saker vi helst hade sopat under mattan, om det gick. Men vissa tar aldrig det där steget, trots att de kanske hade behövt det. Terapi som behandlingsform omgärdas ofta av fördomar och ibland rena felaktigheter, vilket kan förhindra att man får rätt hjälp.
Markus Enochson, behandlingsansvarig på The House, tror att det kan bero på en rädsla för att faktiskt ta tag i sina problem:
– Ofta finns det en obenägenhet till förändring, en rädsla för hur det skulle kunna kännas om man mådde på ett annat sätt; “Visst, det gör ont just nu, men jag fixar det, för jag har inte dött av det”. Då kan man nog rationalisera sina problem för att fortsätta hantera dem på ett vis som man redan känner till.
Att i stället ventilera med nära och kära är ett av de resonemang som kanske även du tagit till för att ducka terapi. Såklart är det bra att kunna prata öppet med personer i din närhet, men om du kämpar med ett beroende så finns det en gräns för vad du bör lufta med dina anhöriga, menar Markus:
– Då behöver man prata med andra som kan förstå och relatera till det, antingen en terapeut eller någon annan med missbruksproblematik. Anhöriga har generellt oerhört svårt att förstå missbrukarens logik och kan dessutom hamna i en oro som hela tiden går upp och ner beroende på ens dagsform.
Tveksam till att träffa en terapeut? Vi reder ut de vanligaste fördomarna
1. “Att bara prata om mina problem förändrar ingenting”
På ytan kanske det verkar som att du och din terapeut bara pratar – och vad gör det för skillnad? Fundera på om det möjligtvis är du som missar vad som egentligen sägs. En terapeut är utbildad för att varsamt leda dig mot nya tankesätt och insikter, men det kräver att du också är lyhörd för vad terapeuten faktiskt säger. Stanna upp och lyssna.
2. “Jag har redan ett bra skyddsnät. Jag behöver inte gå i terapi”
Alla behöver vi stöd, kärlek och uppmuntran från personer i vår närhet. Om du har en stöttande umgängeskrets så är det toppen, men det räcker inte alltid. Dina vänner är trots allt inte professionella terapeuter och du bör inte heller försöka tillämpa den rollen på dem.
3. “Det är bara galningar som går i terapi”
Att terapi “bara är för galningar” är en av de vanligaste fördomarna som terapeuter brukar få höra. Men att söka psykisk vård innebär inte per automatik att du har svårt att fungera i samhället, eller lider av grava psykiska problem (vilket en del kan tro). Du kan likväl vara en högfungerande individ utåt sett, och ändå vara i behov av den personliga utveckling som terapi kan ge.
4. “Jag kommer bli tvingad till medicinering”
Vi har alla olika behov när vi söker rådgivning av en terapeut. För vissa räcker det med terapisamtal, medan andra även ordineras medicinering som en del av behandlingen. Det är viktigt att komma ihåg att bedömningen alltid är individuell och anpassad utifrån den enskilda individen. Prata med din terapeut om du känner oro eller har funderingar kring din egen behandling – hen finns där för att hjälpa dig!
Vill du prata med någon på The House? Ring eller mejla oss så berättar vi mer.
Kontakta oss
info@thehouserehab.com eller ring 076-600 80 30 - vi återkopplar alltid fortast möjligt!